Artiklar av Ingo de Jong

Artiklar av Ingo de Jong

Tankens kraft

eller

Varje människa skapar sitt eget öde.

Föredrag av Ingo de Jong

 

                                                                        

Att tänka är en av de mäktigaste krafter som en människa besitter. Tankar har en verklig styrka, en skapande kraft som går att använda såväl på ett konstruktivt som på ett destruktivt sätt. Hela vår civilisation är byggd på tankar. Om vi önskar förändra civilisationen så är vi tvungna att förändra många accepterade tankar och ersätta dem med andra, nya tankar. Tankarna styr våra handlingar. De styr även våra känslor ibland och kan på så vis utöva kontroll över våra känslor.

 

Men tankar påverkar inte enbart vår fysiska konstitution utan är även en dominerande faktor i utveck­lingen av vår karaktär. Genom våra tankar skapar vi vår personlighet. Man kan säga att summan av våra tankar har format vår personlighet – och därigenom också vårt öde.



För att läsa hela artikeln klicka på länken


 

 


 Den hemliga lärans ursprung

 

Helena Petrovna Blavatskys stora arbete Den Hemliga Läran (DHL) baseras på en serie stanzas eller sånger – det hon kallar för Dzyans hemliga bok. Ordet dzyan härstammar från sanskritordet dhyana, vilket egentligen betyder mystisk meditation. Dzyan är helt enkelt det tibetanska eller mongoliska sättet att uttala dhyana.*


När Blavatsky beskriver vad Dzyans bok är för någonting, gör hon en hänvisning till Kiu-Te-böckerna: att det finns 35 exoteriska (offentliga) volymer av Kiu-Te i varje tibetanskt klosterbibliotek och att det finns 14 volymer med kommentarer, varav 7 är hemliga, esoteriska. De sju esoteriska volymerna ”hålls hemliga och isär, och är under beskydd av Panchen Lama i Shigatse”. Hon förklarar vidare att Dzyans Sånger i DHL som handlar om kosmologi och antropologi är från den första esoteriska volymen av Kiu-Te-bokens kommentarer.


För att läsa hela artikeln klicka på länken




Den hemliga lärans första grundsats


Den oföränderliga Principen


1: Denna oföränderliga princip har getts många namn, som Parabrahman, det Absoluta, det Gränslösa, det Oändliga, det ständiga Mörkret, Oeaohoo, Alltet etc. Det vanligaste av dessa i DHL är Parabrahman. Ordet betyder helt enkelt bortom Brahman, bortom den högsta hierarkin i vårt universum, det första eller omanifesterade Logos, eller bortom apex (det högsta) av ett kosmiskt väsen. Parabrahman innebär generellt gränslöst abstrakt rum i DHL. Med gränslöst menas utan gränser, således inga begränsningar. Det som inte har några begränsningar eller gränser kan inte vara ett ting, eftersom alla ting små eller stora har en form, alltså en gräns. Det är därför det i kabbalistiska termer kallas Ain Soph som betyder inget ting. Parabrahman är inte en varelse, eftersom det är varat, snarare än varandet. (DHL D1, s 43) Det kallas en oföränderlig princip. Vad menas med en princip?


För att läsa hela artikeln klicka på länken







Den hemliga lärans andra grundsats


Andra grundsatsen

Den eviga tillvaron av världsalltet i dess helhet såsom ett obegränsat plan, är periodiskt tummelplatsen för otaliga världssystem, som uppstår och försvinner oupphörligt, och kallas de sig manifesterande stjärnorna eller evighetsgnistorna. ”Pilgrimens evighet är såsom ett blinkande av Självtillvarons öga”, säger Dzyans bok. Världarnas uppstående och försvinnande liknar tidvattnets regelbundna stigande och fallande. [1]


1: I det andra påståendet sägs att Parabrahman eller det Gränslösa rummet periodvis är en "lekplats" för otaliga världssystem. I Den Hemliga Läran (DHL) beskrivs det med poetiska ord som att ”den Stora Modern" föder otaliga universa och av den anledningen kallas Parabrahman för "det kosmiska skötet." Världar framträder och försvinner utan en tänkbar början eller ett tänkbart slut, som evighetsgnistor.


För att läsa hela artikeln klicka på länken





Den hemliga lärans tredje grundsats


Tredje grundsatsen                             

Alla själars i grunden fullständiga identitet med den universella Översjälen, den senare själv en aspekt av den okända roten, samt den för varje själ - en gnista av den förra - obligatoriska pilgrimsfärden genom inkarnationens (även kallad nödvändighetens) cykel, ständigt i överensstämmelse med den cykliska och karmiska lagen. Med andra ord: ingen rent andlig Buddha (gudomlig själ) kan ha en självständig, medveten tillvaro innan gnistan, som utgått från den universella sjätte principen (eller Översjälens) rena väsensgrund, har (a) passerat genom alla grundformer av den nu pågående manvantarans fenomenella värld, samt (b) förvärvat individualitet, först genom naturlig impuls och sedan genom självålagda och självuttänkta bemödanden (hämmade blott av dess karma) - sålunda uppstigande genom alla grader av intelligens, från den lägsta till den högsta manas, från mineralet och plantan upp till den heligaste ärkeängel  (Dhyani Buddha) DHL del 1 s 46.


MED SJÄL MENAS HÄR MÄNNISKANS SJUNDE PRINCIP ATMAN


För tydlighetens skull kan vi nämna att Atman inte betraktas som människans sjunde princip, eftersom det är en universell princip. Därför kan man inte säga min Atma eller din Atma. Det är den del av oss som säger att jag är ett med allt. DHL säger att Atman är en enskild del av Paramatman, som är den Universella Översjälen. ”Även om Atma ofta översätts som ’själ’ skulle en bättre återgivning vara ’gudomligt Jag’"[1]


För att läsa hela artikeln klicka på länken





Dödens och återfödelsens kretslopp


Sammanställt av Ingo de Jong


                                                                                                                                           (red. av Kerstin Olsson)


Det är genom övergången från ett ofullkomligt till ett allt mer fullkomligt tillstånd som vi växer.


En av naturens lagar är att ett väsen eller en varelse inte kan leva för evigt. Om fröet inte dör, kan växten inte komma till stånd. Döden är faktiskt en del av naturen. Men vi fruktar döden, eftersom vi inte förstår den. Födelsen däremot väcker ingen fruktan, eftersom den redan skett och ligger bakom oss. Om vi antar att vårt objektiva universum bara är en tillfällig illusion på grund av sin ändlighet, då måste även både liv och död vara en obeständig illusion.


Teosofin säger att efter döden kommer vi att vara exakt likadana som vi var under vår livstid. Om vi har levt ett hängivet och rättrådigt liv kommer vi att få ett angenämt efter-döden-tillstånd. Om vi däremot har levt ett liv i relativ ondska, kommer vi att få en svår tid i livet efter detta. Vi kommer inte att räddas från konsekvenserna av vårt tidigare liv, men kommer heller inte att brinna för evigt i helvetet. Det finns varken himmel eller helvete. De är endast olika medvetandetillstånd.


DHL talar om en tvåfaldig död. Den första döden är den fysiska kroppens och den andra är psykets, eller det som med teosofiska termer kallas den kama-manasiska principen. (1)


Vill du fortsätta läsa artikeln klicka på länken.