TEOSOFI – EN LIVSFILOSOFI

En skapande utveckling är inte beroende av materiell expansion och individuell vinning. Vinning på bekostnad av naturen eller våra medmänniskor sker i yttersta konsekvens på bekostnad av oss själva. Traditionell naturbeskrivning, traditionella politiska och ekonomiska system kommer idag till korta inför verkligheten.

För att överleva behöver vi en ny livsfilosofi – eller ett närmande till urgammal visdom, kanske i en ny form som ett förtecken till den andliga omvälvning som skall bygga en ny värld.

Det pågår en naturvetenskaplig revolution som leder till en ny syn på världen och på människan som bärare av ett gudomligt element.

Vi behöver komma bort från alla begrepp och föreställningar, som är knutna till en begränsande syn och vi behöver lämna nedärvda tankesätt och religiösa formuleringar som inte är relevanta längre.

I denna övergång behövs teosofin, den gudomliga visdomen – alla människors i alla tider gemensamma ägodel.

I religion, filosofi och vetenskap söker vi tillsammans helheten:

Religion är något som ständigt måste levandegöras. Religion är ”det gudomliga elementet” i dig och i mig, oberoende av kultur, tidsskede, social situation.

Filosofi är kärlek till visheten som sysslar med helhet, med hela människan och som inte splittrar utan söker sig till det inom människan som har förbindelse med den urgrund i vilken vi alla ingår.

Vetenskapen av idag spränger alla gränser och öppnar en ny värld.

Djupgående studier inom dessa tre områden leder till samma slutsatser:

 Allt liv är ett.

Detta liv ikläder sig olika tät materia.

Mänskligheten är en enda familj.

Utvecklingen äger rum stegvis, i cykler eller perioder.

Människans återfödelse till ett nytt jordeliv är en sådan cyklisk utveckling.

Rättvisa är grunden.

Det finns en väg till harmoni.

Det finns människor som följt denna väg.

Det finns en plan för mänskligheten.

Den förändring som krävs är drastisk och rör hela människan. Hon måste förstå att livet är något oerhört och hemlighetsfullt, att jorden är allas vårt hem och att det som skadar en av oss, skadar alla andra.

Vi behöver en ny etik baserad på en djup känsla av vördnad för jorden och alla levande varelser. Vi måste inse att hela skapelsen är en komplex förening av i varandra ingripande livsprocesser.

Ekologin talar om inbördes beroende, mystiken om harmoni och enhet.

(Ovanstående text är sammanställd av Barbro Melander).