Mystik och mystiska upplevelser

Mystik och mystiska upplevelser

Av Pertti Spets

De flesta människor frågar, i alla fall någon gång i livet, om Gud finns. Och vem ska svara på den frågan – präster, filosofer, vetenskapen, religionerna, gurus? Nej, de som vet om Gud existerar är mystiker. De vet vad Gud är och försöker beskriva gudsupplevelsen och föreningen med Gud. Mystik finns inom alla religioner. Mystik är en inre upplevelse av gemenskap med Gud.

Den mystiska upplevelsen karakteriseras av fem egenskaper framför andra:

1) Upplevelse av enhet.

2) Upplevelse bortom tid och rum av en allomfattande verklighet.

3) Känslobestämda upplevelser av meningsfullhet, salighet och frid.

4) Upplevelse av något outsägbart.

5) Visshet om att det man upplever är absolut sant och att upplevelsen är transcendental.

Alla dessa element finns med i en äkta mystisk upplevelse.

 

Vårt normala medvetande, som vi brukar kalla det rationella, det mänskliga eller dagsmedvetande, är i allmänhet det enda vakna tillstånd hos medvetandet som vi känner till. Detta medvetande använder vi för att orientera oss i det dagliga livet. Detta medvetande kallas också för sak- eller objektmedvetande. Det är ett medvetande om saker och ting och sakförhållanden. Vi kan i vanliga fall inte vara medvetna utan att vara medvetna om något eller någonting.

 

Vårt vanliga medvetande är beroende av motsatser och olikheter och för att man skall bli medveten måste medvetandet rymma mer än ett objekt, åtminstone två, som kan skiljas från varandra och därmed hålla tankeprocessen i aktiv rörelse.

Sakmedvetandet utmärks av bl.a. följande tre egenskaper:

Det är uppspaltat på olika verksamheter, man kan tänka, känna och vilja med sitt sakmedvetande.

De olika aktiviteterna hos vårt medvetande är inriktade på något, och vi fixerar mer eller minde vår tanke, känsla eller vilja på det som vårt medvetande är inriktat på.

 

Att vi i vårt tänkande, kännande eller viljande upplever oss själva som ett medvetet förhållande till det som vi är medvetna om.

 

Bortom jaget

I förhållande till vår objektiva värld upplever vi oss själva som saker eller föremål. Men det mystiska medvetandet är helt annorlunda. Där finns inga sinnesintryck, inga bilder och inga tankar. Man beskriver det ofta som tomt, stilla, rent och kontemplativt. Det kallas även ”det stilla medvetandet”. Detta medvetande är inte uppspaltat i skilda aktiviteter utan upplevs som en integration mellan medvetandets olika sidor: kännande, tänkande och viljande. Detta medvetande är på samma gång ett lyssnande, kännande, förnimmande, uppfattande medvetande. Medvetandet är inte fixerat vid bestämda objekt, utan det är passivt mottagande. Jaget finns inte där. Det är bortom jaget.

 

Det mystiska medvetandet är tömt på allt empiriskt innehåll, alla föreställningar är borta, alla erfarenheter är borta, det är bortom det kända, ”freedom från the known”, som Krishnamurti säger. Av detta skäl kan vi inte räkna det som vi kallar ”visioner” som mystiska upplevelser i egentlig mening. En vision är nämligen en åskådlig företeelse och liknar däri bilder. Att visioner inte är mystiska upplevelser i egentlig mening har alla mystiker medgett.

 

Om den mystiska upplevelsen säger den grekisk-romerska mystikern Plotinus: ”I detta skådande urskiljer vi inte två olika föremål, det finns inte heller något som två. Den skådande har själv blivit ENHET, han har ingen åtskillnad varken i förhållande till sig själv eller till något annat.”

 

Upanishaderna säger om det mystiska medvetandet: ”Det mystiska medvetandet är bortom sinnena, bortom förståndet. Det är rent odelat medvetande, i vilket alla förnimmelser av världen och mångfalden helt och håller är utplånade. Det är outsäglig frid, det är det högsta goda. Det är ETT ENDA – utan all tvåhet. DET ÄR JAGET.”

 

Martin Buber säger: ”Av egen oförglömlig erfarenhet känner jag väl till, att det finns ett tillstånd vari vi upplever en odelad enhet, en enhet som ligger till grund för min egen själs enhet, bortom räckhåll för all den mångfald som min själ hittills mottagit av livet.”

 

Heinrich Suso, en kristen mystiker säger: ”Anden frigörs från sina individuella egenskaper. Den uppgår i Gud.”

 

Odifferentierad enhet

Vårt vanliga medvetande är differentierat i en mångfald av bilder, idéer, tankar, känslor osv, alltså en mångfald av objekt. Men det mystiska medvetandet är en odifferentierad enhet. Detta uppfattas överallt i världen som det väsentliga i det mystiska medvetandet, såväl i Upanishaderna som av kristna mystiker, i sufismen och i kabbala. Det mystiska medvetandet kallas ofta ”tomt”, och med det menas att det är tomt på alla objekt, tankar, erfarenheter, bilder. Allt det som jag vet, minnen, kunskap.

 

I vårt vanliga medvetande tänker vi oss själva som ett jag, ett ego. Men i det mystiska medvetandet försvinner jaget, egot, det upplöses eller bleknar bort i oändligheten.

 

Den engelska diktaren Tennyson säger om detta: ”Plötsligt så att säga ur intensiteten hos medvetandet om individualiteten, tycktes individualiteten själv upplösas och blekna bort i ett ändlöst vara. Och detta var inte någon förvirrat tillstånd utan det klaraste, säkraste av allt säkert, gränslöst bortom ord, i det att förlusten av personligheten inte föreföll som ett utslocknande utan som det enda sanna livet.”

 

Upanishaderna säger om samma sak: ”Liksom ett stycke salt som kastas i vatten smälter bort, på samma sätt är den individuella själen upplöst i det Eviga. När medvetandet om mångfalden försvinner i den gudomliga upplysningen, försvinner individualiteten.”

 

Mäster Eckehart säger: ”I detta upphöjda tillstånd har själen förlorat sitt eget jag och flödar i sin fullhet in i den gudomliga naturens enhet.” En sufi säger: ”Den helige försjunker i enhetens ocean, i det han går bort från sig själv. Han lämnar bakom sig sina egna känslor och handlingar, då han uppgår i Guds liv.”

 

Detta är orsaken till att man upplever tomheten. Det finns inga erfarenheter, inga minnen, ingenting empiriskt kvar, ingenting som man känner till. Eller som Krisnamurti säger; ”Freedom from the known”.

 

Ruth Dahlén, mystiker i Vällingby säger om jaget: ”Under skapelsevisionen såg jag med mina egna ögon innebörden, sanningen i orden ”att bli ett med alltet” men jag hade nog alltid vetat något om att känna förbundenhet med hela kosmos. När jag fick höra eller läsa att det österländska begreppet ur religiös synpunkt skulle innebära ”självförintelse”, utplånande av det egna jaget, att drunkna i Gud som i ett hav, blev hela mitt väsen en enda protest. Men vet inte varje människa som upplevt sådana ’helhetsögonblick’ att det är just då man också som mest intensivt upplever sin egen individualitet?”

 

I den mystiska upplevelsen upplever man också känslor av frid, salighet, ananda, glädje, välsignelse, meningsfullhet, sanning, den yttersta verkligheten. Man kan ha känslan av att man är allvetande. Det är också en orubblig övertygelse, att denna erfarenhet inte bara är en subjektiv upplevelse utan att den också är objektiv, en upplevelse av transcendental verklighet eller Gud eller Nirvana eller Atman eller det absoluta. Om man frågar mystikern varför han tror så, säger han att han bara vet, att han har en känsla av visshet och är absolut säker på sin sak. Det finns inte något behov av att argumentera eller få bevis. Vem är det som kan tvivla när jaget inte finns? Det är jaget som tvivlar.

 

R.M Bucke, en kanadensisk läkare, säger:”Visionen varade ett fåtal sekunder och försvann, men minnet av den och den känsla av verklighet som den efterlämnade dröjde kvar under det kvartssekel som förflutit sedan dess. Jag visste att det som visionen visade var sanning. Denna övertygelse har aldrig gått förlorad.”

 

Den mystiska upplevelsen är inte subjektiv men inte heller objektiv och inte heller en upplevelse som ligger mellan dem båda. Det betyder att distinktionen mellan subjektivt och objektivt är pragmatisk (har att göra med praktisk nytta eller resultat), den är till stor hjälp i vårt vardagsliv, men den är inte den yttersta distinktionen. Den har ingen tillämpning på den absoluta verkligheten. Det är samma sak när man säger att Gud varken är ett vara eller icke-vara (det är båda). Dessa uttryck, distinktioner, åtskillnaden mellan objektivt och subjektivt, är giltiga för den ändliga världen men inte för den oändliga.

 

Överskrider naturen

Den mystiska upplevelsen/ erfarenheten kallas transsubjektiv. När vi säger att Gud existerar, kan vi inte mena och säga att han existerar i samma mening som en häst eller ett berg, en bil eller ett hus. Att säga att en häst och ett berg existerar eller är objektiva, är endast ett sätt att säga att de är en del av naturens värld.

 

Men transcendental verklighet, Gud eller nirvana inte är någon del av naturen. De existerar oberoende av naturen. Att säga att den är transcendental betyder att den överskrider naturen. Den existerar inte på samma sätt som naturen, vilken är en manifestation av den transcendentala verkligheten.

 

I teosofisk litteratur används orden Jaget och Självet. Vad är då Jaget? Upanishaderna säger om det mystiska medvetandet: ”Det är Jaget” (tat twam asi). Vad är då det som är Jaget? Om vi läser stället i sin helhet finner vi att ”det” syftar på det mystiska medvetandet. Alltså kan vi då säga enligt Upanishaderna, att det mystiska medvetandet är Jaget. Jaget är bara ett annat ord för vad man brukar kalla ”själen”, anden, Självet. Jaget eller själen är medvetandets enhet till skillnad från mångfalden i jagets innehåll och objekt. Vad som kommer att bli kvar när vi tömmer vårt medvetande, är just den rena enheten, som är Självet eller Jaget eller själen.

 

Hur skall man då komma till denna enhet och uppleva Gud, Jaget, Självet, Atman? Upplevelsen av den gudomliga verkligheten i vårt medvetande kallar Eckehart för ”Guds födelse i själens grund”. Han säger att ”det tillstånd hos medvetandet i vilket Gud kan födas är avskildhet. Utan avskildhet ingen gudsfödelse i själen. Med avskildhet menar Eckehart det tillstånd av fullständig passivitet, som vårt medvetande befinner sig i när det tömts på allt innehåll. Det är avskildhet.

 

Inom yoga skiljer man mellan purusha (ande) och prakriti (materia). Patanjali säger: ”Yoga är att hindra sinnets förändringar” (Yoga Sutra 2.1). ”När förändringarna upphör blir individen medveten om sig själv” (3.1). ”Ett ännu högre tillstånd i medvetandet är möjligt att nå, där ingenting annat existerar än purusha” (16.1).

 

Bhakti yoga

En annan väg till mystiska upplevelser är bhakti-yoga. Katha-upanishaden säger: ”Icke genom undervisning når man Atman/Gud, icke genom förstånd och mycket boklärdom, endast den han (Gud) utväljer – av honom nås den; för honom uppenbarar Atman/Gud sin egen gestalt, sin egen person.”

 

I.K. Taimni skriver i boken ”En väg till självkännedom” om bhakti-yoga så här: ”Den hängivnes medvetande och föremålet för hans dyrkan smälter samman i en extas som föregår en mystisk upplevelse. Vad som händer är att den hängivnes medvetande för några ögonblick frigör sig och koncentreras på buddhiplanet, där han i en vision upplever att han själv och föremålet för hans hängivenhet inte längre är två utan ett.” Gud är i evighet i de tre former i vilka han manifesterar sitt eviga själv: Sat, Cit, Ananda, obegränsat vara, ren kunskap/visdom och salighet.

 

Innebörden av avskildhet är att tiga, vara tyst, glömma det förgångna, offra sig, gå ut ur sig själv. Han säger också: ”För att bli delaktig av denna gudserfarenhet måste man avstå från alla själsförmögenheter och deras aktiviteter: minnet, viljan och förståndet. Man måste lämna dem alla, varseblivning genom sinnena, fantasin och allt vad ni kan finna hos jaget”. Mystikerna talar också mycket om passivitet och det betyder att när människan är helt passiv – och det är hon i det högre medvetandet – får hon uppleva Guds rena aktivitet, vilken innebär att hon ser sig själv helt och hållet i sitt medvetande. Människans medvetande är helt stilla och mottagande, Guds medvetande är den enda aktiviteten och verkligheten. Tystnaden. Yoga uppnås genom fullständigt herravälde över tankar och känslor.

 

Hur uppfattar vi världen och hur är vår relation till verkligheten och vårt medvetande i världen? Sankara säger: ”Det existerar inte någon sådan väsensskillnad mellan materia och medvetande, kropp och psyke utan endast en gradskillnad mellan t.ex. ett berg i sinnevärlden och tanken på ett berg. Både det fysiska berget och berget i tanken är kunskapsobjekt, innehållet i medvetandet dvs tankar. Relationen mellan medvetandet och dess objekt är det som verkligen är värt att studera om man vill förstå sig själv och världens natur.” Allt existerar samtidigt. Vi ska bli medvetna om samtidighet. Medvetandet är precis som i drömmen skenbart uppdelat i två poler: det är både den som observerar och det som observeras.

 

Olika typer av mystiker

Martin Buber skiljer mellan olika typer av mystik. Han talar om ”naturmystik” och ”äkta mystik”. Naturmystiker har olika typer av oändlighetskänslor. Äkta mystik är den som katolska kyrkan accepterar. Nathan Söderblom skiljer mellan oändlighetsmystik och personlighetsmystik. Oändlighetsmystik står då för uppgående i gudomen, medan personlighetsmystik innebär ett möte med Gud ansikte mot ansikte. Hjalmar Sundén, religionspsykolog, skiljer mellan olika former av mystik beroende på vilka metoder mystikern använder för att få sina upplevelser. De flesta författare skiljer mellan spontan och odlad mystik. Odlar gör den mystiker som genom att tillämpa olika metoder medvetet försöker framkalla upplevelser. Man brukar även skilja teologiska mystiker från andra. Mäster Eckehart var teologisk mystiker. Oändlighetsmystiker talar om enheten bakom allting skapat, om Gud och varandet. De invecklar sig i utomordentligt komplicerade resonemang om varandets förhållande till icke-varat. Man brukar också tala om emotionella eller känslomässiga mystiker och intellektuella eller filosofiska mystiker. Det är samma delning som Nathan Söderblom kallar personlighetsmystiker och oändlighetsmystiker. Alltså personlighets- eller emotionella och oändlighets- eller filosofiska mystiker. Det är de filosofiskt kunniga som resonerar om oändligheten. Skillnaden mellan olika typer är inte så skarp.

 

Man kallar en grupp av mystiker ”kallelsemystiker”, eftersom de vill sprida den sanning som de har fått insikt om och har upplevt. De allra flesta religiösa genier hamnar i denna grupp: Jesus, Buddha, Muhammed, Zarathustra, profeter osv.

Mystiker säger att upplevelserna växlar i intensitet, det finns starka och svaga upplevelser. Det finns även långa perioder utan några upplevelser. När mystikerna blir äldre upphör upplevelserna oftast.

 

Det finns en skillnad mellan de gamla och moderna mystiker. De klassiska mystikerna omgavs av människor som trodde på dem, i en fast social struktur som helt byggde på att mystikerna inte gav upp sina upplevelser. De bildade grupper omkring sig själva. De fick stor makt över folk: Jesus, Buddha, Heliga Birgitta. De moderna mystikerna har däremot ofta givit upp sina upplevelser, de har inte fått någon förståelse från omgivningen utan ofta stämplats som sjuka. Därför berättar de ingenting.

 

Enorm skillnad

När man har upplevt Enhetens värld, det kosmiska medvetandet och återvänder till sak- och objektmedvetandet, märker man vilken enorm skillnad det är mellan dessa världar – mellan Enhetens värld, det absoluta, Gud och den relativa mångfaldens värld. Men samtidigt upplever man en samhörighet med livets urgrund, den inre verkligheten och med Gud, som inte är möjlig att uppleva med en gudsbild, som är skapad av tankar och föreställningar. Den uppfattning av verkligheten och av Gud som vi har skapat med tankar, är endast en spegling, objektivering, av jaget och inte själva verkligheten.

 

När vi förenar dessa bilder av Gud och verkligheten med jagmedvetande, då blir Gud och verkligheten såsom alla andra våra erfarenheter objekt, som är skilda från oss själva. Och när det händer, då bildar vår uppfattning av verkligheten och Gud och det absoluta en slöja, som hindrar oss från att uppleva Gud och verkligheten. Därför talas det i alla andliga böcker om att vi måste lämna alla våra föreställningar, tankar och uppfattningar, när vi börjar vandra på den andliga vägen.

 

Vi säger ofta: människan söker sig själv. Men så länge den som söker är en annan än den han söker, så kan han aldrig finna sig själv. För att förstå livet, måste du förstå dig själv, därför att DU ÄR LIVET SJÄLV. Du är en manifestation av allt det som finns. ”Du är världen”, som Krishnamurti säger. Att erfara sitt väsen, sig själv och att erfara verkligheten är en och samma sak. Detta transcendenta kallas i buddhismen för ”Buddha-natur” och i kristendomen ”Kristus i mig”, ”den gudomliga gnistan” och i hinduismen ”du är atma”, tat twam asi, DU ÄR DETTA.

 

Pertti Spets

 

Pertti Spets är en mångårig medlem, f d generalsekreterare, ledamot av styrelsen och sedan flera år ansvarig för bokhandeln.

TEOSOFISKA SAMFUNDET ADYAR