I varje situation...

I varje situation...

 

 

 

Vilken inriktning ska Teosofiska Samfundet ha? Det är en fråga som vi ofta bör tänka över för att i varje situation söka ge ett så riktigt svar som möjligt. Här kommer några tankar.

 

Många människor börjar numera ställa sig frågor om den rådande världssituationen, man undrar till exempel:

 

Vilka värderingar är det som styr det västerländska samhället? Låter vi vårt tekniska kunnande dominera oss så att i stort sett allt som är tekniskt möjligt också självklart bör göras? Eller är vi beredda att ge avkall på det tekniskt möjliga till förmån för mer mänskliga värden? Till förmån för en mer mänsklig miljö, bättre arbetsmiljö och mer mänsklig gemenskap? Är vi beredda att göra avkall på vår egen höga levnadsstandard på ett sätt som verkligen leder mot en utjämning av livsmöjligheter över hela jordklotet, alltså inte bara avstå från en del av vår egen standardhöjning? Känner vi verkligen ansvar när det gäller att vara sparsam med naturresurser, att vårda luft, vatten, jord, att leva i harmoni med naturens egen balans? Alltså ansvar inte bara för oss som lever nu utan också för kommande generationer?

 

Allt detta och mera därtill handlar om livets helhet, om att se hur de olika delarna hänger samman och är inbördes beroende. Det är betydelsefullt att ha en konkret och kunskapsmässigt väl förankrad bild av sådana sammanhang. Det ger oss en åskådlig bild av livets helhet. En sådan överblick bör varje teosof i mån av möjlighet ha med sig. Men vår uppgift går längre än så.

 

Den teosofiska livsåskådningen är framför allt en fråga om allt levandes förankring i en evig oföränderlig urgrund, ur vilken allting har utgått. Det är denna gemensamma källa, denna struktur av levande kraftflöden, som mångförgrenat flyter ut från denna källa, ut i varje del av hela den tillvaro vi känner. Det är detta som blir kärnpunkten, om också abstrakt och svåråtkomlig för oss. Inte desto mindre finns däri möjligheten för oss att uppleva att allt hör samman, att se världen som en värld, att känna oss som ett med varje annan varelse och allt annat som är en del av livet.

 

Det är denna upplevelse av att allt är ett som utgör grunden för en förändring till det bättre i världen. Intellektet enbart åstadkommer inte detta, även andra skikt i människan måste vara med, men en förutsättning är att intellektet, åtminstone i någon grad, frigöres från den bindning till den materiebaserade världsåskådning som ofta dominerar västerlandet.

 

Det finns också mer direkta vägar för en människa att uppleva denna enhet med allt annat liv: genom att i mötets ögonblick, vad det än gäller, blomma, djur, människa, möta det med en inre mottaglighet som har skjutit undan förutfattade meningar, ja, skjutit undan alla tankar överhuvudtaget, och bara tar emot detta stycke liv med respekt för dess väsen.

____

 

Med någon breddning av det ovanstående kan dessa tankar sammanfattas i följande punkter. Låt oss var och en tänka över dem och sedan handla utifrån vad vi kommit fram till.

 

¤ att ha ett levande intresse för världen som helhet, för allas vår gemensamma framtid.

¤ att söka att i ständigt vidare mening se hur allt förenas i denna helhet, hur det ena är beroende av det andra.

 

¤ att ha respekt för varje minsta del av denna helhet och för det större som ligger fördolt däri.

 

¤ att ta konsekvenserna i vårt eget liv, i vårt eget sätt att leva, i våra vanor och reaktioner, av denna insikt.

 

¤ att dela med oss av tankar och erfarenheter om detta, hela tiden under ett ömsesidigt utbyte med dem vi umgås med — andra har gått andra kunskapsvägar, gjort sina egna erfarenheter, var och en är en egen varelse med sin egen rätt, och var och en har något vi kan lära av.

 

¤ att vara med — var och en personligen — att träda fram och stå för denna syn av helhet och respekt, och stödja rörelser som arbetar i denna riktning.

 

Till slut några ord av Aldous Huxley med vilka han pekar på en del av J. Krishnamurtis budskap: "Det finns hopp för mänskligheten i människan, inte i samhällsystem, inte i organiserade religiösa system, utan i dig och mig."

 

 

 

 

 

 

TEOSOFISKA SAMFUNDET ADYAR