Den Hemliga Lärans ursprung

Den Hemliga Lärans ursprung

Av Ingo de Jong

Helena Petrovna Blavatskys stora arbete Den Hemliga Läran (DHL) baseras på en serie stanzas eller sånger – det hon kallar för Dzyans hemliga bok. Ordet dzyan härstammar från sanskritordet dhyana, vilket egentligen betyder mystisk meditation. Dzyan är helt enkelt det tibetanska eller mongoliska sättet att uttala dhyana.*

 

När Blavatsky beskriver vad Dzyans bok är för någonting, gör hon en hänvisning till Kiu-Te-böckerna: att det finns 35 exoteriska (offentliga) volymer av Kiu-Te i varje tibetanskt klosterbibliotek och att det finns 14 volymer med kommentarer, varav 7 är hemliga, esoteriska. De sju esoteriska volymerna ”hålls hemliga och isär, och är under beskydd av Panchen Lama i Shigatse”. Hon förklarar vidare att Dzyans Sånger i DHL som handlar om kosmologi och antropologi är från den första esoteriska volymen av Kiu-Te-bokens kommentarer.

 

Ifrågasattes länge

Under 1880-talet förklarade Blavatsky att Dzyans Sånger i DHL, vilka handlar om kosmologi och antropologi, är hämtade ur den första volymen av de hemliga Kiu-Te-kommentarerna. Denna Kiu-Te-volyms första del består av Kalachakra Tantra, som enbart handlar om kosmologi och antropologi. Kalachakra-systemet (kala=tid, chakra=hjul) är i stort sett kosmologiskt och behandlar i sex avdelningar uppkomsten av universum med extremt komplex numerologi och astrologi. Detta är ämnet för hela volymen i Blavatskys Den Hemliga Läran.

 

Trots all den information som Blavatsky gav oss, förblev den verkliga identiteten av de offentliga Kiu-Te-böckerna ett mysterium i över 80 år efter hennes död. Förekomsten av sådana böcker ifrågasattes, och de avfärdades som sprungna ur hennes fantasi. Med andra ord:

 

Det fanns ingen som trodde henne.

Men 100 år senare visade akademisk forskning att Kalachakra-lärorna skrevs på sanskrit och fördes från Shamballa (känd i den esoteriska, ockulta, filosofin som planetens huvudcenter) till Indien på 900-talet.

 

I sin bok The Buddhism of H.P. Blavatsky, 1991 (sid 135-50), säger HJ Spierenburg att han 1975 identifierade Kiu-Te-böckerna som de tibetan-buddhistiska Tantras. Precis som HPB hade sagt – att Kiu-Te-böckerna handlar om tibetanska buddhistiska Tantras!

 

En annan lärd teosof, David Reigle, kom år 1981 till samma slutsats om Kiu-Te-böckernas identitet. Han skriver så här: ”Kiu-Te-böckerna innehåller verkligen mycket djupa ockulta läror och anses av hela den tibetanska buddhistiska traditionen förkroppsliga Buddhas hemliga läror.”

 

 

En hemlig Kalachakra-skola

På 1880-talet sade alltså Blavatsky att de esoteriska Kiu-Te-volymerna hölls hemliga och under överinseende av Panchen Lama i Shigatse. Denna Panchen Lama hade i närheten av sitt kloster en hemlig retreat som kallades för Tashilhunpo i Shigatse och att det fanns en hemlig esoterisk skola i denna privata retreat.

 

Men ingen trodde henne.

100 år senare visar akademisk forskning att klostret Tashilhunpo i själva verket av tibetanerna länge ansetts vara det största centret i landet för Kalachakra-studier och att Panchen Lama faktiskt hade något av en esoterisk skola, där det bedrevs esoteriska studier och praktisk arbete i Kalachakra Tantra

 

På 1880-talet sade Blavatsky att hon hade direkt kännedom och kontakt med ett mycket esoterisk system för tibetansk buddhism och att hon mycket väl visste vad hon pratade om när det gäller sådana frågor.

 

Men ingen trodde henne.

100 år senare tvingades Richard Taylor, den respekterade experten inom buddhism, efter sin egen djupgående forskning erkänna att "Blavatsky hade tillgång till tibetanska buddhistiska källor som ingen annan västerlänning hade under hennes tid”.

 

Världens Hemliga Visdomsbok

Madame Blavatsky inleder det första kapitlet i sin bok Isis Unveiled så här: Det finns någonstans i denna stora värld en gammal bok – så gammal att våra moderna antikvarier under obestämd tid kan fundera över vilken typ av tyg den är skriven på och fortfarande inte vara helt överens. Det är det enda exemplar som nu existerar. (Det äldsta hebreiska ockulta dokumentet, Sephira Dzeniouta, är en sammanställning av den, och i en tid då den redan ansågs vara en litterär relik.)

 

Blavatsky skriver i DHL att denna "mycket gamla bok" är den ursprungliga boken som de många Kiu-te-volymerna sammanställdes av, The Book of secret Wisdom of the World (Världens Hemliga Visdomsbok). Inte bara den senare Siphrah Dzeniouta men även Sepher Jezirah, vilken de hebreiska kabbalisterna har tillskrivit deras patriark Abraham, utan även Kinas primitiva bibel Shu King, den egyptiska Toth-Hermes hemliga volymer, Puranas i Indien samt Moseböckerna härstammar alla från denna originalbok.

 

G. de Purucker ger följande kommentar till Dzyans bok: ”Dzyans bok, som fysisk bok eller manuskript är inte särskilt gammal, förmodligen ett tusen år. Men ämnet som beskrivs i Dzyans bok är mycket gammalt och går tillbaka till Atlantis dagar och även ännu längre tillbaka vad gäller lärans innehåll.” (Studies in occult Philosophy sidan 452-454).

 

Traditionen säger att den skrevs ner på senzar, prästernas hemliga språk och dikterades av gudomliga varelser för Ljusets Söner i Centralasien i början av den 5:e rotrasen, vår ras. Blavatsky konstaterar att kunskapen om innehållet i dessa avhandlingar är obligatorisk i den esoteriska skolan i Himalaya.

 

I slutet av 1880-talet säger Blavatsky så här angående DHL: "Ingen akademiker – och det spelar ingen roll vilken vetenskap han studerar – kommer att tillåtas att ta dessa läror på allvar. De kommer att förlöjligas och förkastas i detta århundrade, men bara i detta enda. För i det tjugonde århundradet av vår tideräkning börjar forskarna inse att Den Hemliga Läran varken har uppfunnits eller är överdriven, utan tvärtom är enkelt beskriven.”

 

Men ingen trodde henne.

100 år senare visade akademisk forskning att det Blavasky sagt är exakt vad som hänt. När det gäller hennes bok Tystnadens Röst (The Voice of the Silence), vilken är en vackert skriven och inspirerande beskrivning av en bodhisattvas väg eller "Heart Doctrine" som finns i Mahayana-buddismen. År 1925 stödde den nionde Panchen Lama (Thubten Chökyi Nyima) officiellt boken och kallade den för "den enda sanna förklaringen på engelska av hjärtats lära i Mahayana-buddhismen och dess ädla ideal av självuppoffring för mänskligheten.

 

Denna punkt kan inte betonas nog starkt. Buddhistisk Tantra är helt baserad på bodhisattva-ideal, en allvarlig vilja att nå upplysning snabbt, för att effektivt kunna hjälpa levande varelser. Få är tillräckligt osjälviska för att upprätthålla de altruistiska metoder som lärs ut i dessa tantras.

 

Samma ideal var helt klart motivationen bakom Teosofiska Samfundet, något som framgår av följande definitiva ord från Maha Chohan: ”Bodhisattva-idealet är av yttersta vikt, för buddhismen liksom för teosofin.”

 

Den berömda buddhistiska författaren och forskaren DT Suzuki sa så här om Tystnadens Röst: "Utan tvekan hade madame Blavatsky på något sätt blivit invigd i den djupare sidan av Mahayanaläran och delgav sedan västvärlden vad hon ansåg klokt ..." Han kommenterade också: "Här beskrivs den verkliga Mahayanabuddhismen". Och på hundraårsminnets upplaga av Tystnadens Röst som kom ut 1989 skrev Dalai Lama: "Jag är därför glad att ha detta långa förhållande till teosofer och att få veta att hundraårsminnets upplaga av Tystnadens Röst ges ut i år. Jag tror att den här boken starkt har influerat många uppriktiga aspiranter och sökare av bodhisattvavägen till att uppnå visdom och medkänsla. Jag välkomnar verkligen denna hundraårsminnesupplaga och hoppas att den kommer att gynna många fler.”

 

Mysterieskolorna

Om vi tror att den uråldriga visdomen har försvunnit från jordens yta, då har vi fel. Vi har hört talas om de stora mysterieskolorna i forntiden. De undervisade om den högsta kunskap som människornas hjärnor kunde förstå, om den synliga såväl som den osynliga naturens uppbyggnad, om universums födelse och dess lagar. Denna kunskap innehåller fakta beträffande universums natur, det synliga och osynliga universum, det andliga, intellektuella psykiska, astrala och fysiska universum. Denna kunskap innehåller lärorna om universums utveckling, evolution och lagar. Den berättar att människan är en del av universum, att allt som finns i universum också finns inom människan.

 

Den mänskliga rasen har inte varit övergiven, eller lämnad åt sitt öde. Den mänskliga rasen har i det förflutna stått under beskydd och ledning av stora invigda adepter, höga andligt och intellektuellt utvecklade initierade, som vi teosofer kallar för Mästare, de stora adepterna som levde och fortfarande lever. De existerar också i vår tid som ett broderskap, och deras arbete består i att hjälpa och undervisa sina medmänniskor, kort sagt att påskynda människans evolutionsprocess. De har blivit ett med sin inre gud, sitt andliga jag och de lär följaktligen andra människor att göra detsamma.

 

Dessa mysterieskolor, eller adepternas broderskap, har alltid haft sina sändebud, sina ambassadörer i världen för att under skilda epoker i världshistorien förmedla tidlös visdom, den ockulta visdomen. H.P. Blavatsky var ett sådant sändebud, och det har funnits många andra före henne och i framtiden lär det bli ännu flera.

 

Det teosofiska samfundet grundades ursprungligen för att dessa läror, som en gång i tiden hölls hemliga och bara undervisades om i de gamla mysterieskolorna, skulle komma till människornas kännedom.

 

Har vi någonsin funderat över varifrån våra sinnen kommer? Vill vi verkligen tro att vårt självmedvetande uppstod i död materia?

 

Det var till detta uppvaknande som mänskligheten i 3:e rotrasen gavs vissa läror. Dessa läror vaktas av de stora adepterna, dessa sanna andliga siare som har trängt bakom slöjan av fysisk materia och som har fått gudomlig visdom, de läror om universum och människans evolution och uppkomst, som vi idag kallar tidlös visdom. Denna visdoms läror går långt tillbaka i tiden, till när andliga varelser från ett högre plan än vårt hade kontakt med den mänskliga rasen. Dessa läror har förts i en obruten linje från mästare till mästare ända till idag.

 

En icke-teistisk religion

Noteras bör att bodhisattva-idealet inte kan fungera effektivt i en teistisk miljö, där Gud är frälsaren. Ty därigenom lämnas människans frälsare, Bodhisattva, utan jobb! Som framgår av historien är det en grundläggande skillnad med praktiska konsekvenser.

 

Angående bodhisattva-idealet är det viktigt att förklara, att buddhismen är en av de få icke-teistiska världsreligionerna. I Mahatmabreven (The Mahatma Letters) pratas aldrig i termer av ”Gud”. Där säger en av mästarna, som kallar sig KH: ”Vår lära känner inga kompromisser, det lärs aldrig ut något som inte är sanningen", och han säger att de vet att det är sant att det inte finns något sådant som Gud, varken en personlig Gud eller en opersonlig Gud. ”Vi förnekar Gud både som filosofer och som buddhister" säger mästaren i detta brev.

 

Den esoteriska läran säger att universum styrs av ”absolut oföränderlig Lag”, som är oskiljaktig från det obegränsade livet . Detta obegränsade liv är ETT och det finns liv i ALLT och det ÄR ALLT. Att se detta som ”Gud” och att kalla det för ”Gud” skulle vara att begå ett ”gigantiskt misstag”, enligt mästaren KH. Han går så långt som att säga att det är Brödraskapets "huvudsakliga mål" att befria mänskligheten från tron på Gud och "att lära människan dygd för dygdens egen skull och att vandra i livet förlitande på sig själv i stället för att stödja sig på en teologisk krycka, som i alla tider varit den direkta orsaken till nästan allt mänskligt elände. Det borde inte vara förvånande för oss att detta är den synpunkt och undervisning av mästarna, som gör det helt klart att de är absolut buddhistiska och att detta djupa icke-teistiska perspektiv är precis vad buddhismen alltid hållit fast vid. ●

 

* Via Indien kom kunskapen till Kina där dhyan blev chan, och via Kina till Japan där chan blev zen. (Reds anm.)

(Föredrag hållet på TS i Stockholm 12 april 2014 och baserat på "Blavatsky's Secret Book Revealed - At Last" från Blavatsky Theosophy Group in the UK.)

 

TEOSOFISKA SAMFUNDET ADYAR